Quantcast
Channel: Viffla
Viewing all 58 articles
Browse latest View live

Marin - ett år senare

$
0
0

Här kommer en sjal som jag stickade på för mer än ett år sedan - Marin av Ysolda Teague. Det var nämligen en födelsedagspresent till min mamma som jag racerstickade och som blev klar så tätt inpå hennes födelsedag att jag inte hann med att fotografera den. Sedan glömde jag bort den, men så hälsade jag på min mamma i helgen för att fira hennes födelsedag och passade då på att fotografera den.

Till sjalen har jag använt stickor 3,75 mm och ett handfärgat lyxgarn som jag köpt av Dödergök. Jag kommer inte ihåg exakt innehåll men skulle tro att det är silke och alpacka i det. Perfekt färg för mamma som är väldigt lila av sig.



Betula x 2!

$
0
0


I höstas kom första numret av tidningen Avmaskat ut och i tidningen kom mitt mönster Betula med. Det var dessutom på framsidan och det var ju himla roligt. Nu har nästa nummer av tidningen kommit ut och det betyder att jag har fått tillbaks rättigheterna till mönstret.

Jag har stickat upp Betula i två olika storlekar, en som är större (200 cm från spets till spets) och en som är lite mindre (160 cm från spets till spets).

 Den större är stickad i entrådig Gotland, det garnet som förut bara hette "Solkustens Spinnverkstads entrådiga". Alla färger utom den naturvita består till största delen av ull från gotlandsfår. Ull från gotlandsfår är lång, otroligt glansig och vågig, lite som mohair. Eftersom det bara finns ljusgråa till svarta gotlandsfår används till det vita garnet ull från leicesterfår, som oftast är vita. Alla färger innehåller också en liten del finull (från finullsfår). Finullen är mjuk, krusig, glansig och finfibrig. Till denna sjal använde jag stickor 4,5 mm och stickade 6 repetitioner av diagram B. Det gick åt 300 g garn.

Den mindre är stickad i entrådig Jämtland, en helt ny garnkvalité från Solkustens Spinnverkstad som är  spunnen av ull från jämtlandsfår som är en ganska ny svensk fårras och en korsning mellan merino- svea- och finullsfår. Ullen från jämtlandfår är väldigt finfibrig och mjuk. Garnet innehåller också lite finull för lysterns skull. Garnet är helt otroligt mjukt! Det finns i entrådigt (ca 480 m / 100g) och tvåtrådigt (ca 250 m / 100 g). Till sjalen använde jag stickor 4,5 mm och stickade 4 repetitioner av diagram B. Det gick åt 150 g garn.


De båda sjalarna var med till syfestivalen som var i helgen och garn och mönster till sjalen finns nu att köpa från Solkustens Spinnverkstad. Inom inte allt för lång tid kommer mönstret även att finnas att köpa på ravelry, då översatt till engelska.
 Bildbevis för att det faktiskt är två sjalar! Under är bilderna på den mindre, stickad i jämtland, och ovanför på den större, stickad i gotland.




Projekt: inredning

$
0
0

 Jag går ju stickutbildningen på handarbetets vänner i Stockholm, och där stickar jag hela dagarna. När jag kommer hem fortsätter jag att sticka, men har på senaste tid även börjat brodera lite yllebroderi. Det hela började som ett starkt begär på syfestivalen i höstas när jag såg de fantastiska kuddarna från fingerfärda och sedan yrade om dessa hela hösten så att jag till jul fick en broderisats. Nåja, mer om detta en annan gång. Jag har bara visat en grej från utbildningen, den maskinstickade koftan, och den hade jag redan tänkt ut långt innan. Den största anledningen att jag inte visat mer är att jag tänkt att det ska bli mönster av projekten. Men det kanske går bra att visa ändå?

Här är vårat senast avslutade projekt, som har handlat om att göra något som inteär ett plagg. Detta var något som jag gruffade och stånkade över till en början, men efter att ha varit magsjuk första veckan av projektet var allt roligt. Jag bestämde mig för att lära känna stickmaskinerna mer och därför kändes bebisfiltar som ett bra projekt.

Filtarna är stickade på maskin i Solkustens spinnverkstads entrådiga Gotland. De är stickade på full bredd och jag har efteråt stickat på kanterna för hand. Mönstret till den mörkare filten är ett klassiskt mönster som använts till insidan av vantar och mönstret till den ljusare är min tolkning av det allomstädes närvarande innemönstret med vågor. Till en början ritade jag några mönster själv, stora mönster med stjärnor här och där och långa flotteringar (trådar på baksidan), med tanken att sticka två lager och lägga ihop med avigsidorna mot varandra. Problemet var att tyget blev alldeles för tjockt i detta garn. Valet stod mellan att ha ett lager eller att byta ut garnet, vilket var ganska lätt, men då behövde jag använda ett helt annat mönster med små hopp på baksidan. Kanten på den mörka filten är stickad i rätstickning och kanten på den ljusa i bruten resår.
 Igår hade vi fotodag och lekte med ljussättning. Mycket spännande för mig som bara fotograferat i naturligt ljus.


 Sen gick vi ut och jag kunde "göra min vanliga grej". Skönt.



Fina fina Elsa

$
0
0


 När jag frågade Elsa vad hon önskade sig i födelsedagspresent sade hon att hon jättegärna ville ha en kofta. Pyttsan! sa jag, en kofta tar miljarder av tid att sticka, det kan du inte bara önska dig. Sedan kom jag på att jag numera stickat en kofta var till alla i familjen (mamma, pappa, äldsta systern, näst yngsta systern, Johan) utom just Elsa, och dessutom behövde en stickning som gick ganska automatiskt att sticka. Därför stickade jag en kofta till Elsa, i mönstret Miette. Jag hade inga av Elsas mått när jag stickade koftan utan chansade på att den skulle passa, och trodde att den blivit alldeles för liten (när jag provade den på mig) men den sitter ju helt perfekt! Och Elsa blev jätteglad.

Jag använde stickor 4,5 och 4 mm, alltså en halv storlek mindre än i mönstret och ett ullgarn jag köpte på lidl för väldigt länge sedan.

 Kuriosa: kjolen Elsa har på sig sydde jag för många år sedan av ett ikea-tyg. Här syns den på mig.


En tröja till min kära

$
0
0
Underst här i förra årets koft- och tröjskörd hittar vi den enda tröjan: en till Johan. Nu har jag bara kvar att visa en tröja från förra året, den tredje uppifrån. Den kommer så småning om!
Efter att jag stickade den första koftan till Johan fick jag mersmak eftersom han använde koftan så mycket. Så vi satte oss ner med penna, papper och en bok med olika stickmönster och ritade upp en bra tröja med raglan och ett enkelt strukturmönster med bara räta och aviga maskor. Jag använde ett mörkbrunt tweedgarn som egentligen var avsett för koftan till densamme, men som det var lite för lite av för det mönstret. Tyvärr är det ungefär det enda jag kommer ihåg, för jag har glömt både hur mycket garn som gick åt och vilka stickor jag använde. Så kan det gå! Johan är nöjd i alla fall.



The shirtwaist dress

$
0
0




 Jag har efter att ha ägt boken Gertie's New Book for Better Sewing länge till sist sytt en Shirtwaist dress. Det är mitt favoritmönster av alla i hela boken och jag har hört mycket bra om det.

När jag nu sydde klänningen kortade jag av axelbredden mycket, den är helt enorm! Annars gjorde jag inga ändringar och den sitter väldigt bra. Enda nackdelen är att hela bakdelen av klänningen är i ett stycke, vilket gör att tyget inte faller så snyggt där (det följer liksom rumpans form när jag vill att tyget ska gå ut från kroppen, om ni fattar?). Jag vill ha mer vidd, men i och med att ryggen är smockad vet jag inte riktigt hur jag ska göra detta.

På det hela taget gillar jag mönstret och den färdiga klänningen mycket! Lyckas jag bara lista ut ett smart sätt att lösa baksidan kommer det definitivt att bli fler, trots att det tog mycket längre tid att sy denna än de alla andra klänningar jag sytt.

Just det! Tyget är av bomull av ganska bra kvalité, det har lite snyggare fall än lapptäckestyg men hasar upp på benen ändå (jag är bortskämd med ylle- och lintyg i många andra klänningar). I förrgår var jag på old touch och köpte en underklänning efter tips från Anna, imorgon ska jag testa hur bra det funkar.


Dagen till ära - Gudrun!

$
0
0


Ända sedan jag såg mönstret till dessa vantar för första gången har jag velat sticka dem, och nu blev det av! Mönstret är alltså Gudrun av Maria Lärkäng. Så himla fint!

Jag har stickat vantarna på stickor 2,25 mm och med kauni (det rosa) och spelsaugarn (det vita). Det gick åt ca 50 g totalt.

På bilderna är min klasskompis Annica, men vantarna ska en vän till mig få nästa gång vi ses.





Den snabbaste koftan i mitt liv

$
0
0


Innan jag blev vän med en stickmaskin så tyckte jag att flerfärgsstickning inte var något för mig. Det tog för lång tid att sticka och blev alltid knöligt. Någon enstaka vante eller socka kunde det bli, men aldrig något stort. Nu går jag i en skola med en av de bästa maskinstickarna som lärare, man kan bli entusiastisk för mindre. Med maskin går det lika fort att sticka flerfärgsstickning som enfärgat, och resultatet är fantastiskt jämnt och fint.

I början av terminen hade vi ett maskinstickningsprojekt: alla skulle sticka varsitt plagg. Jag stickade först en kofta till en vän, med isatt ärm, små knapphål och andra fina grejer (den kommer det bilder på när vi har träffats igen), och när den var klar hade jag några dagar kvar innan projektet var slut. Då fick jag idén att testa att sticka en kofta i en enkel modell för att se hur snabbt jag kunde sticka en kofta på maskin. Jag hade hört att min lärare stickar en kofta på tre timmar. Så, jag förberedde genom att lägga in mönstret i datorn (ytmönstret är från boken maskor och medeltid, fast jag har ritat om det en del för att passa i stickmaskin - det var för långa flotteringar i originalmönstret) samt räkna på modellen. Sedan kom dagen då jag skulle börja sticka koftan, jag kom till skolan strax efter nio på morgonen och hade stickat klart alla delar och båda knappkanterna när jag gick hem halv fem. Dagen efter stickade jag halskanten, sydde ihop alla delar och fäste trådar, vilket tar jättelång tid. Jag tror att jag var i skolan nio till tre den dagen, och sedan var koftan klar!

Alltså ca 11 timmar totalt för en kofta om man bortser från planeringstiden innan vilket tar ungefär lika lång tid (rita mönster, göra masktäthetsprov, rita och räkna modell, sticka prover på kanter osv). Jag fick nog repa ett varv totalt i stickningen vilket är rekord och maskinen krånglade inte alls, så jag skulle inte kunna effektivisera särskilt mycket mer (bortsett från fikapauser) och absolut inte till tre timmar! Detta störde mig något alldeles enormt och jag funderade hit och dit på det innan jag till sist frågade min lärare hur sjutton jag skulle kunna sticka en kofta på tre timmar. Det visade sig att det hon menade när hon pratade om detta var en enfärgad tröja, i bara fyra stycken, och utan montering inräknad. Skönt!

Garnet jag använt är ett shetlandsgarn från Jamiessons och knapparna är från min samling. Stickmaskinen är en silver reed med datorkoppling och vet ni vad? Jag har köpt en sådan stickmaskin till mig själv. Hur bra som helst!

För övrigt kallar jag koftan Grå rosen och den kommer att hänga i utställningen på min skolas öppet hus som är nästa helg, här kan ni läsa mer om det.



En Ramona

$
0
0


En kofttrend jag hakat på är att sticka en Ramona. Jag är dock sist av alla att sticka den eftersom mitt motstånd mot att sticka något många andra stickat gjorde att det tog lång tid för mig att inse hur fin den är. Jag är så fånig ibland. Nu när motståndet är borta har jag stickat en till (kommer på bild när den fått knappar) och planerade att sticka en tredje innan jag talade förstånd med mig själv. Lite variation kan ju trots allt vara trevligt.

Hur som helst, en mycket trevlig kofta både att sticka och att använda. Jag stickade min i kashmirtweed från Magasin Duett, samma kvalité som jag använde i den gröna koftan. Jag använde stickor 5mm och 4,5mm till kanter. Jag använder numera uteslutande mina hiyahiyastickor, de är helt fantastiska! Jag önskar bara att jag hade dubbelt så många, så att jag aldrig saknade stickor när de är upptagna i andra projekt.



Sommarklänning till Elin

$
0
0

Jag har på senaste tiden varit väldigt sugen på att sy i viskostyg. Ylle har ju fantastiskt fint fall, men nu är det vår och jag vill sy sommarklänningar. Tunt bomullstyg är fint, men jag irriterar mig på att klänningarna hasar upp på benen, jag vill att klänningar ska fladdra och vippa. Därför beställde jag en hög med viskostyg som anlände några dagar före påsk. Det gjorde också hela släkten och jag fick idén att testsy en klänning till kusin Elin, för att känna på hur det är att sy i viskos. Vi tog en av Elins klänningar och ritade av överdelen. Eftersom tyget är tunt och genomskinligt fodrade jag hela klänningen med samma tyg som i resten av klänningen på samma sätt som jag lärde mig när jag sydde den blåa ylleklänningen. Midjan gjorde jag stor och rynkade in med resår på insidan och kjolen är en hel cirkel. Jag blev väldigt nöjd och jag har aldrig sett någon hoppa, snurra, svänga och skutta så mycket som Elin gjorde de sista dagarna av lovet. Från det att klänningen var klar hade Elin på sig den hela tiden, till och med i bilen på väg hem (och kanske har hon den fortfarande på sig, vad vet man?).




En riktigt somrig klänning

$
0
0
 Titta! Det är vår här nu! Det är dock inte så varmt att jag går runt barbent för jämnan, men jag frös inte alls i alla fall.
 Här är i alla fall en klänning jag sytt och som helt klart är något av det bästa jag gjort. Jag föll för detta tyg på grund av det fantastiska mönstret, och när jag fick hem det märkte jag att det är väldigt tunt. Alltså inget som passar att sy kragar och grejer av, utan det fick bli en fodrad historia. Jag valde att utgå från Buttericks B5748, alltså samma mönster som jag använde till den blåa klänningen. Och trots att jag inte gjorde några ändringar alls i livet så är passformen enormt mycket bättre på denna klänning än på den i ylletyg. Detta beror nog helt på att detta tyg är ganska smidigt och formar sig efter kroppen. Jag gjorde två stora ändringar, den första är att jag satte ihop bakstycket till en del (så slapp jag en söm på mitten) och sydde ihop ytterdelen och foderdelen på ett annat sätt, genom att spara axelsömmarna till sist och sy dem för hand. Den andra ändringen är att jag bytte ut kjolen mot en egen (helt enkelt tre meter tyg jämnt rynkat runt magen) och lade till fickor, för det måste en ju ha. Nästa gång jag syr klänningen ska jag nypa bort lite tyg i urringningen bak, det är lite över vilket kan ses på sista bilden.


 Ps: jag är väldigt mycket i odlartagen, det är så himla roligt att kunna peta i rabatter och gräva land. I tunnan som står mot trappan tänkte jag odla rosenbönor som ska klä in hela förstukvisten om det blir som jag vill.




Koftan Mary

$
0
0


 Här är min senaste kofta - Mary Mead av Andi Satterlund som är lite av en favoritdesigner för mig. Hon har liksom hittat formen på den perfekta klänningskoftan och gör den i många fina varianter. När jag såg mönstret till Mary Mead första gången föll jag direkt, och som tur var hade jag ett garn hemma som matchade perfekt. Garnet är madelinetosh tosh merino light i färgen tart och det gick åt fånigt lite garn, strax över två härvor. Den här röda färgen tycker jag är helt fantastisk - det är otroligt mycket liv i garnet och färgen bara glöder.

Som vanligt när jag stickar efter Andi Satterlunds mönster fick jag gå ner i storlek på stickorna, från 3,75 till 3,25 denna gång, men det kanske blev lite väl tajt (eller så underskattar jag min kroppsstorlek), för koftan sitter en aning tajtare än jag hade önskat. Dock inte så tajt att det gör något. Kanske stickar jag en till.




April in Paris

$
0
0


"Bäddjacka eller bäddkoftaär en långärmad och midjekort kofta, som bärs av damer för att inte frysa när man läser i sängen. Bäddjackan har långa tampar fram att vira omlott om bålen. Den är gjord av bekväma värmande material som matelassé eller ylle. Den lanserades på 1830-talet, populär fram till 1950-talet."

Detta är alltså wikipedias definition av bäddjacka. Och faktum är att jag gillar att sticka och läsa i sängen, men ofta fryser om armarna eftersom vårt sovrum är oisolerat. Detta är en mycket bra lösning på det lilla problemet.

Mönster: April in Paris av Maja Karlsson. Mönstret finns i senaste numret av avmaskat. Jag fixade och trixade lite med mönstret så att det skulle passa mitt sätt att sticka, och här är ändringarna jag gjorde: jag lade upp med tubuppläggning och stickade ärmarna runt, slapp därmed aviga varv och sömmar. I ryggen gjorde jag en avmaskning med tre stickor istället för att maska av och sy ihop. Och så gjorde jag ärmarna en bit längre än de skulle vara.

Jag använde stickor 3,5 och 2,25 mm och garnet är underbart handfärgat angorett från Tant Kofta. Det gick åt strax över 150 gram.
 Bilderna är tagna på valborg, det var väldigt blåsigt som synes så vi skjöt upp eldandet till första maj.


Och till sist: den obligatoriska kattbilden.

Nysytt!

$
0
0

 En till klänning har sett dagens ljus: en v-ringad småblommig bomullsklänning. Mönstret är Vogue 8789, det har jag använt en gång tidigare. Jag lade till fickor förstås, men annars finns inte mycket mer att säga om denna klänning.


En hög med kuddar.

$
0
0
Jag var på resa till Göteborg för två veckor sedan och hälsade på fantastiska vänner och åkte på roadtrip och köpte tyg att sy soffkuddar av. I helgen som var hade jag några andra vänner på besök och sydde då kuddarna. Maria har skrivit fint och fotograferat om helgen.

Själva kuddfodralen är enkla, måttsydda efter diverse kuddar jag hade sen tidigare med knappslå och pärlemorknappar på baksidan. Enkelt men ändå fint och jag tycker att de passar så bra in i köket.


Koftan Clara och en nysydd klänning

$
0
0



Nu är det som allra vackrast här. Grönskan är så grön att jag måste kisa med ögonen innan jag vänjer mig. Helst vill jag vara ute och gräva grönsaksland hela dagarna och när solen gått ner och kylan smyger sig på sitta i kökssoffan med bordet fullt av trädgårdsböcker och planera och dricka té. Just idag öste regnet ner men jag har varit ute och grävt ändå. Längs husets södersida har det en gång löpt en rabatt men eftersom ingen bott i huset på kanske 30 år (?) så var den helt igenvuxen. En tapper pion, en liten rosenbuske och några flox har överlevt och gick att rädda och jag har nu grävt ner två nya rosor och fem pioner. I detta inlägg går det att se rabatten som den såg ut förra sommaren (och jag lovar att visa mer i sommar).

Nog med trädgårdssvammel!

Koftan på bilderna är en Clara, stickad i Solkustens Spinnverkstads garn Jämtland, 2-trådigt. Den ska få följa med Ingrid på mässor så att ni kan känna på den och prova den på, men den är så mjuk och trevlig att ha på sig att jag har svårt att slitas från den. Kanske måste jag sticka en egen. Det gick åt fyra härvor till en medium och jag kan inte nog säga hur trevligt detta garn är, ni borde testa det. Jag använde stickor 4mm till koftan och 3,5mm till knapp- och halskanter.

Klänningen är ytterligare en variant av Hawthorn, men nu har jag ändrat den så mycket att jag inte vet om jag ska kalla den det längre. Denna gång har jag använt grundlivet fast ritat om halsen, skippat kragen och gjort en egen rynkad kjol. Fickorna har jag ritat själv och jag har också lagt till ett knytband i sidsömmen. Jag är extra nöjd med dels ränderna åt andra hållet som finns i kanten på fickorna, kanten på ärmarna och knytbanden och dels att det är mönsterpassning både vid axlarna (syns ej på bilderna) och vid fickorna. En helt perfekt vårklänning sydd i 100% lin. Jag älskar lin och många små knappar, så är det bara.




 

En tröja till Johan

$
0
0
 Nu har jag varit frånvarande allt för länge. Igen. Mycket saker har hänt: jag har gjort mitt stora projektarbete, jag har gått ut HV skola och varit i Danmark och firat en moster. Jag ska snart visa er projektarbetet, men först ut är en tröja jag stickat till Johan. Johan är inte bara en fantastisk person utan är också den jag vet som det är roligast att sticka till eftersom att han är så bra på att använda och uppskatta det jag gör. Synd bara att det tog över fyra år för mig att upptäcka det.
 Mönster: Albion av Michele Wang, från senaste Brooklyn Tweed men. Jag har tidigare stickat två koftor från BT, Ranger och Little Wave och varit väldigt nöjd med mönstren som har varit fiffigt, sömlöst konstruerade och väldigt pedagogiska. Därmed hade jag höga förväntningar på detta mönster som tyvärr inte riktigt stämde med verkligheten. Mönstret är pedagogiskt men vissa grejer hade kunnat lösas enklare.

Garn: fantastiska storfavoriten supersoft från Magasin Duett. Jag köpte detta garn för ungefär ett år sedan för att sticka en kofta till mig själv och hade därför lite panik och trodde ett tag att garnet skulle ta slut. Det gjorde det inte: mer än ett nystan blev över. Jag har haft dubbelt garn och stickor 4mm till det mesta och 3,5 till kanterna.



Något nytt

$
0
0
Detta blir sista inlägget här - för nu flyttar jag till hemsidan Clara Linnéa. Denna blogg ligger kvar som ett arkiv.
Viewing all 58 articles
Browse latest View live